Utseendefixerade jävla värld

Att utseendet betyder allt vet alla om. De flesta vet även om att man säger "utseende är inte allt" och "skönheten ligger i betraktarens öga" men sånt där snack är liksom bara så det ska låta snällt. Så de mindre vackra här i världen ska kunna må lite bättre.

När det kommer till musikbranschen fanns det en tid då utseendet inte betydde något, utan det var rösten som var det viktiga. Nu betyder utseendet allt och rösten verkar vara rätt oviktig. Tyvärr. Är man snygg och sexig kan man bli hur berömd som helst - det finns ju såna där roliga maskiner som gör att rösten låter bättre än den är.

Jag satt och ögnade igenom Britain's got talent 2009 och de lycksökande själar och fastnade för, som många andra, Susan Boyle. Hon kommer in, stabbig och mindre vacker och alla i publiken ser livrädda ut. Snygga människor kan skämma ut sig för de är fortfarande snygga men en ful människa? Det blir liksom dubbelt pinsamt verkar folk tycka.
Så folk drog efter andan...och så kom ljuden över hennes läppar. Folk stod upp. Folk var lyriska. För hon kunde sjunga. Hon sjöng så man rördes till tårar. En så vacker och kraftfull stämma. En stjärna är född. Hoppas att folk inser att rösten har ingenting med utseendet att göra. Faktiskt.