Hoppet är det sista som överger människan...

...det stämmer verkligen.
Jag vet inte hur många affärer jag den sista månaden sprungit in i i hopp om att hitta en påse Roasted Garlic & Salt.
Men nej då. De finns ingenstans.
Jag har ändå letat i Arbga, Köping, Västerås, Örebro, Linköping, Nyköping, Stockholm...
Hade jag vetat att Estrella skulle sluta med dessa underbara chips hade jag ju typ köpt en 10-12 påsar och lagrat upp.

Men min bästa kompis i Norrköping, hon har hittat två påsar. Och köpt dem till mig.
That´s what friends are for. Typ.

Ett litet geni?

Ja, jag är mamma. Och mammor tycker väl ofta att deras barn är oerhört smarta och allt det där.
Men jag är inte sån...jag lovar. Visst, jag tycker att min dotter är duktig och i mina ögon är hon ju bäst men i alla fall.
Fast nu är det så att ungrackaren är 4 år gammal och kan alfabetet. Hon sitter och skriver bokstäver, frågar hur man stavar ett ord och så skriver hon det.
Och jodå, jag är medveten om att det finns fler barn som gör detta. Men orden brukar väl ändå mest vara "docka", "boll", "blomma", "fågel" och "katt"?
Men min dotter? Nej, hon är lite mer avancerad i sina ordval.
"Mikrofon", "popcorn" och "sjöstjärna" ska hon skriva.
Och visst, det är inte så annorlunda.
Men ABBEDISSA??!!
Ja, ni läste rätt. Hon ville skriva det ordet. Sanslöst. Men ack så roligt.

Vädret?

Den svenska sommaren...vet inte riktigt hur man ska säga att den varit i år.
Hagel på midsommar följt av tropisk hetta och sedan ösregn med blixtar och dunder. Sedan fint väder varvat med storm och regn...?
Jag hoppas på uppehåll och lite sol imorgon - för då bär det av till...ja, jag minns inte. Nånting för barn utanför Nyköping var det i alla fall. Är ju ledig. Då måste man fara och flänga!

Grönan...

Gröna Lund besökte jag tillsammans med dottern och hade roligt.
När jag såg alla roliga karuseller som är till för större barn och vuxna med barnasinnet i behåll så kände jag att jag måste dit igen.
Jag är så där lyckligt lottad att min bästa kompis älskar att åka karusell lika mycket som jag gör.
Vilket innebar att hon och jag drog till Grönan. Vi två. För att åka karusell.

Hur man frivilligt åker Insane är en gåta...fast rolig var den. Vi åkte den två gånger men sedan tog de där 3,7 G-krafterna ut sin rätt och man drabbades av en konstig huvudvärk. Det kändes som om huvudet skulle explodera. Men det gjorde det inte. Som tur var. Eftersom vi åkte katapulten 10 gånger efteråt...

Efter en så där 5 timmar fullt av hysteriska skrik och gapskratt så åkte vi hem. Jag kände mig så där löjligt lycklig efteråt...för JAG fick åka karusell. Hur kul som helst.

Lådbilslandet!

I Nykvarn finns Lådbilslandet. Dit tänkte jag att jag skulle ta och åka. Sagt och gjort. Igår åkte vi dit. Mulet och småkallt vilket jag ansåg som perfekt väder då man slipper massa folk.
Det var ganska mycket folk ändå men inga jätteköer ändå.
200:- för Emily och då fick hon 5 åkturer i olika lådbilar samt fri tillgång till lekplats, hoppborg och karuseller. Samt äventyrsbana.
Jättekul tyckte hon. Det tyckte jag med.
Dit åker jag gärna igen.
Bilder kommer...

Äntligen!

Efter många turer fram och tillbaka med många olika program så har jag äntligen lyckats fixa till min lilla videosnutt som jag inte lyckades få producerad i WMM.
Den blev självfallet inte lika bra som originalet jag gjorde men nästan. Och jag har självklart lagt upp den på YouTube för allmän beskådan.



Perfekt låt, tycker jag.

Gröna Lund

Idag bar det av till Stockholm och ett besök på Gröna Lund.

Det var mycket folk. För mycket folk. Vilket innebar att 500:- var rätt mycket pengar med tanke på att man inte hann med så mycket karuseller. Att stå en halvtimme i kö för att åka runt md en nyckelpiga tre varv kändes lite...meningslöst. Även om det var riktigt kul just när det varade.

Roligast var nog dock Lustiga Huset. Kommer inte ihåg när jag var i det senast (om ens någonsin?)...så det var en liten överraskning att gå in där.

Självklart ramlade jag därinne.

Krälade runt som en fet padda inne i någon slags snurrande tunnel och kunde inte resa mig. Kröp på alla fyra ut och var sedan tvungen att sträcka ut en räddande hand till Emily som låg och krälade (dock något mer graciöst) i tunneln bakom mig.

Avslutningen var "Flygande mattan" - något jag inte har något som helst minne av - och det var roligast av allt.

Det var värt vartenda öre att köpa bilden som togs när vi forsade fram på mattan, jag och Emily.

Blå tåget, ett slags spökhus var däremot lite för läskigt för henne. Även om hon morskt förkalrade att hon minsann inte skulle bli rädd, det är ju bara på låtsas!

Även jag blev lite skraj över den där jävla gorillan som försöker anfalla en...fast då ska tilläggas att jag har en liten fobi för just gorillor (minns fortfarande med fasa en dröm jag haft då jag blev jagad av gorillor på motorcykel, kan fortfarande bli arg på min far som ställde sig upp och skrek "Tjoho, här är vi!" så gorillorna hittade oss).

Men, men...det var roligt att besöka ett hederligt gammalt nöjesfält.

Jag älskar karuseller. Emily med.

Förhoppningsvis åker vi dit igen, och då ska vi se till att vara där precis när de öppnar.