Hemska minnen från mitt forna jobb...

Ordet hemsk kanske låter lite väl överdrivet men när jag tänker tillbaka så var det ändå rätt hemskt. Eller kanske mer irriterande? Ja, jag vet inte. Men det är såna där småsaker som jag störde mig enormt på. Då, när det hände och nu, idag. Även fast det är flera år sedan. Jag började mitt jobb på videobutiken direkt efter studenten, vilket var år 1997. Jag började som gratis arbetskraft genom att ställa iordning ett filmlager och det ena ledde till det andra för snart jobbade jag extra och sen blev jag ordinarie och till sist blev jag butiksansvarig i Arboga. Även om det inte direkt hette butiksansvarig så kallar jag mig det eftersom det var jag som hade hand om tobaksbeställningar samt godis-, glass- och drickabeställningarna.
Men hur som helst...mina minnen har ingenting med det att göra. Det var roligt att jobba. Jag trivdes som fisken i vattnet. Jag älskar film och jag fick hyra film gratis - vad mer kunde man begära? Lönen var skit men jag bodde hemma så jag hade det helt ok. Eftersom jag aldrig varit mycket för att festa eller hålla på så hade jag det som sagt bra.
Men som sagt...det där hemska då? Jo. Varje gång en film görs så släpps den först på bio och sedan på video. Eller direkt på video om den inte gick upp på bio. Onsdagar är alltid den dagen då en film släpps. Så var det då och så är det än idag. På video alltså. Men ändå...jag minns när Titanic kom på bio, direkt efter premiären kom folk in och frågade om filmen fanns inne.
"Nej, den går fortfarande på bio och släpps inte på video förrän om X antal månader" svarade jag.
"Den finns i Stockholm att hyra!" fräste kunden.
"Nej, den släpps på video samtidigt över hela Sverige" svarade jag och försökte hålla god min.
I ett sånt läge ville man bara skrika (när man varit med om det tio gånger på en timme) att
"ÅK TILL STOCKHOLM DÅ FÖR I HELVETE!"
Det gjrode man ju såklart inte. Men jag hade god lust ibland.
Sen var det på den tiden då filmen "American History X" släpptes. Folk kom in och frågade om man hade filmen "Citizen X" och javisst sa jag och letade fram den.
"Det här är inte rätt film!" sa de då.
"Jo, det här är "Citizen X" sa jag och pekade på fodralet och titeln.
"Ja, men det är inte den jag menar" sa de irriterat. "Jag menar den här filmen om nazisten"
("Jaha, men säg det då för fan" tänkte jag ibland)
"Jaha, men då är det American History X du menar" sa jag.
"Jaja, det är ju samma sak" muttrade kunden och fick den filmen han/hon efterfrågade.

Det var Notting Hill Gate med som efterfrågades. Vadå Notting Hill GATE!? Den heter Notting Hill. End of story. Inget GATE. Varför krångla till det?

Och alla de kunder som hyrde en film och kom tillbaka med den dagen efter och ville ha pengarna tillbaka för filmen var inte bra.
Eller kom försent med filmen flera dagar och ville inte betala skulden för den hade ju ändå inte fungerat.
Eller precis när DVD kom och det minsann inte var någon svensk text på den. Sen när man visade hur man ställde in svensk text (på plats i butiken då när de kom in för att klaga) så fick man svaret att det där går inte på min DVD. (Jo, det går på alla).

Det kan tyckas banalt och löjligt att bli irriterad över såna här saker men när man stod där 5-6 dagar i veckan och 6-8 timmar per dag och hörde det här om och om och om igen så blev man irriterad. Men nej, jag visade det aldrig.
Faktum är att jag bara tappat tålamodet en enda gång när jag jobbat. En kund som kom in, eller kund är att ta i. En "finare herre" som han uppenbarligen trodde att han var. Jag minns inte riktigt vad allt handlade om, det har jag förträngt, men något gjorde att han skulle klaga. Och börja gnälla över samhällets brister (bristerna var att det fanns kvinnor).
"Ja, ska du stå här och kommentera mitt kön så är jag inte intresserad av att lyssna!" sa jag.
"Alla kärringar kan dra åt helvete!" fick jag höra.
"Du kan dra åt helvete du med, ut för fan!" sa jag.
Och det var enda gången jag tappat tålamodet. Efter att ha stått och tagit skit av den här personen i en kvart så tappade jag kontrollen. Kunden har inte alltid rätt. Faktum är att de ofta har fel, det är ju jag som är experten när jag står där. Nej, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Men nej, jag ska inte klaga bara. Det var ju såklart så att om jag hade 50 kunder på en dag så var minst 49 av dem trevliga. Men kommer det in en enda liten klagonisse så förstörs en hel dag.
Ja, självklart ska man ha kompensation om en film nu inte fungerar. Självklart är det tråkigt att betala en 50-lapp och filmen inte är bra. Men JAG kan inte rå för en sådan sak.
End of story.