Ja, det finns väl en gammal slagdänga som heter just så?
Den låttiteln kom jag i alla fall att tänka på när jag igår skulle natta dottern.
Jag hade köpt en ny pyjamas åt henne, rosa med spindelnät och massa ögon. Inga spindlar som tur var!
Hon kvistade runt i sin nya pyjamas hela kvällen och när det sedan var dags att sova somnade hon som vanligt till Dean Martins ljuva stämma (ja, hon bestämmer det själv).
Hon kommer sedan upp runt midnatt för att kissa och när jag efter det skulle natta om henne så släcker jag lampan, vänder mig mot henne för att pussa henne i pannan, och...ja, en hel drös med små ögon stirrar på mig i mörkret! Ögonen var alltså självlysande.
Jag höll på att skita på mig av skräck först. Men sedan skrattade jag gott, likaså dottern.
Nu kanske vi kan spara in lite på elen om vi kan läsa godnattsaga i skenet av de små ögonen?
Kära jobbdagbok (61)
2 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar