Systemet höjer priserna

Ja, nu ska priserna höjas på Systembolaget. Vissa produkter blir billigare men de flesta blir dyrare.
Nu så här i lågkonjunktur tycker man ju att folk borde hålla sig från att köpa alkohol. Speciellt om priserna höjs.
Men förmodligen kommer folk springa på det där stället lika mycket som förut.
För att dricka alkohol - det verkar folk minsann alltid ha råd med.

Jag tycker inte alkohol är gott, därför dricker jag det inte. Jag dricker inte heller alkohol för att det är dyrt, jag gillar inte effekten av det och så har jag inte så många hjärnceller från början att det känns onödigt att ta kål på de stackarna som ändå finns där :-)
Så jag drabbas i alla fall inte av just den här prisökningen!
Mazel Tov!

Löjligt

Att jag är ett vandrande sprinklersystem vet jag redan. Det vet de flesta.
Jag gråter till allt. Och då menar jag verkligen till allt. Jag har stött på människor som säger att de gråter till allt men sen kryper det fram att de minsann inte alls gråter till allt. De tycker att man "gråter till allt" för att man gråter till sådant som man liksom ska gråta till.
Man ska gråta till Titanic. Till Pearl Harbour. Till Ömhetsbevis.
Så är det liksom bara. Det innebär dock inte att man gråter till allt.
JAG, jag gråter däremot till allt.
Jag brister ut i gråt till Nalle Puh. Ja, det ÄR ju faktiskt sorgligt när Kanin ställer in påsken och Ru blir ledsen. Disneyfilmer är hemska. Det är inte bara sorgligt att Bambis mamma dör eller att Mufasa dör i Lejonkungen. Jag gråter till alla Disneyfilmer.
Jag gråter till ALLA filmer.
Senast idag satt jag och hade sprinklersystemet igång till filmen Marley & Me.
En sån där halvdan underhållande film med Owen Wilson och Jennifer Aniston och en hund.
Ja, en hund. Bara det är ju så man kan börja gråta. För man märkte efter ungefär halva filmen att den här filmen kommer inte sluta förrän hunden dör.
Och det gör den ju.
Och när någon dör på film gråter jag.
Är det gamla människor gråter jag. Är det barn och djur storbölar jag.

Synd man inte går ner i vikt av att gråta...för jag tycker att de där litrarna med tårarna jag bölat ur mig nu ikväll borde innebära i alla fall några hekto mindre.
Men inte då. Tyvärr. Det är ju så man kan börja gråta.

Earth Hour

Ja, jag släckte ner. Så det så.
Sambon är i Stockholm som alltid på helgerna.
Dottern sover.
Så vad göra? Tja, varför inte göra det lilla man och helt enkelt lyda uppmaningen att släcka mellan 20,30 - 21,30
Jag hinner ju dra igång lagom till fotbollen börjar klockan 21,45 tänkte jag.
På med alla värmeljus jag hittade, drog på gamla 60-talshits i mp3-spelaren och så dansade jag runt som en galning i vardagsrummet.
Det är inte bara råttorna som dansar på bordet när katten är borta...

Men när chipset (första påsen på en vecka!) var öppnat och colan var upphälld i ett glas med is och citron så...

...fotbollen visas på 6:an! Helvete. Jag har typ alla kanaler UTOM just den.
Nåväl...vad är väl en match mot Portugal? Den kan ju vara långtråkig och trist och...alldeles, alldeles underbar.
Får bli ett par matcher betapet och sen sängen då.

Ryyyyyyyyyyyyys

En av världens mäktigaste sånger. Här i den absolut bästa versionen (på svenska - även fast den förstås är mest känd på engelska - "Anthem" utifall det inte skulle ringa några klockor).

Vet många som på allvar tycker vi ska ha den här som ny nationalsång.
Jag håller inte med om det...även om jag älskar det här mästerverket.
Jag kan liksom kraxa mig igenom "Du gamla, du fria" utan att skämmas så mycket. Jag skäms, det gör jag alltid när jag sjunger, men Du gamla, du fria har man ju liksom tillåtelse att sjunga.
Men att försöka ta ton till det här...nej, det går bara inte. Det borde nästan skrivas någon form av lag att bara Körberg får ta ton till den här.

Men lyssna, njut och ryyyyyyys.

Så älskad är jag.

Min dotter brukar säga till mig så här:

"Jag älskar dig så mycket som hela världen finns!"

Sen får jag en bautakram. Så älskad är jag. Lika mycket som hela världen finns. Det ni!

Idag är ingen vanlig dag...

...för det är Elton Johns födelsedag, hurra, hurra, hurra!





Ja, idag är det Sir Elton Johns 62-årsdag. Mannen som ligger bakom så många vackra sånger och min dotters namn. Ja, 1992 bestämde jag att om jag någonsin fick en dotter skulle hon heta EMILY efter en av hans underbara låtar. Här är låten:



Grattis Elton på din födelsedag!

Hemsk barnbok

Jag läser väldigt mycket böcker för min dotter. Vi köper böcker, vi får böcker och vi lånar böcker på biblioteket.
En del böcker tycker jag är jättebra, en del är bra, en del är okej men det är nästan inga som är dåliga.
Den första boken jag stötte på som jag tyckte var dålig var Snurran och dum-overallen. Den är säkert hur pedagogiskt riktig som helst så mycket ros som den har fått. Men jag avskydde den. jag blev bara arg på den argsinta kattfan att jag vägrade läsa den något mer. Har även vägrat att låna de andra böckerna om Snurran. Ja, så larvig är jag. Vill dottern läsa dem så får hon göra det på dagis - för där finns böckerna.
Så i går läste jag bok nummer två som var lika hemsk den. Den här gången hette boken "Julgransplundringen" av Lena Klefelt. En liten tjej som klär upp sig för att gå på sin första julgransplundring, äter tårta hon inte tål, kräks över golvet och tillsammans med en pojke gör mönster med spyorna. Så långt var det ändå okej, även om jag höjde ett ögonbryn när jag läste om vomiteringen. Men så kommer själva höjdpunkten i boken. När barnen ska få sina gottpåsar. Innehållet består av ett äpple, en tablettask och en liten bok.
Den här tjejen blir så arg över det klena innehållet att hon sparkar iväg sin påse och springer gråtandes hem till mamma.
Var är sensmoralen? Att man ska vara otacksam?
Boken slutar alltså så. "Åh, stackars barn som bara fick ett äpple, en tablettask och en bok."
Fy farao säger jag. Den boken läser jag aldrig mer.
Så larvig är jag.