Hemsk barnbok

Jag läser väldigt mycket böcker för min dotter. Vi köper böcker, vi får böcker och vi lånar böcker på biblioteket.
En del böcker tycker jag är jättebra, en del är bra, en del är okej men det är nästan inga som är dåliga.
Den första boken jag stötte på som jag tyckte var dålig var Snurran och dum-overallen. Den är säkert hur pedagogiskt riktig som helst så mycket ros som den har fått. Men jag avskydde den. jag blev bara arg på den argsinta kattfan att jag vägrade läsa den något mer. Har även vägrat att låna de andra böckerna om Snurran. Ja, så larvig är jag. Vill dottern läsa dem så får hon göra det på dagis - för där finns böckerna.
Så i går läste jag bok nummer två som var lika hemsk den. Den här gången hette boken "Julgransplundringen" av Lena Klefelt. En liten tjej som klär upp sig för att gå på sin första julgransplundring, äter tårta hon inte tål, kräks över golvet och tillsammans med en pojke gör mönster med spyorna. Så långt var det ändå okej, även om jag höjde ett ögonbryn när jag läste om vomiteringen. Men så kommer själva höjdpunkten i boken. När barnen ska få sina gottpåsar. Innehållet består av ett äpple, en tablettask och en liten bok.
Den här tjejen blir så arg över det klena innehållet att hon sparkar iväg sin påse och springer gråtandes hem till mamma.
Var är sensmoralen? Att man ska vara otacksam?
Boken slutar alltså så. "Åh, stackars barn som bara fick ett äpple, en tablettask och en bok."
Fy farao säger jag. Den boken läser jag aldrig mer.
Så larvig är jag.