Det är skillnad på fall och fall

Det finns två sorters nederlag. Antingen faller man med besked eller så faller man snyggt. idag såg det ut i matchen mot Södertälje att det skulle bli det första. Pinsamt svagt vid alla baklängesmål och inte satte vi några av de vassa chanser vi själva skapade. Vid 0-3 kände man att man ville resa sig ur soffan och gå. Men så kom 1-3 och vi hade kontakt. Dessvärre blev det snart därefter 1-4 och återigen ville jag resa mig och fly från TVsoffan. När 1-5 kom var det ridå ner och det var väl mest deppigheten som gjorde att man inte kom upp ur soffan. Men då kom Josefsson...den här unga lovande killen som aldrig ger upp. Den formationen ger aldrig upp, ingen av dem gör det. 2-5. Ett powerplay som gjorde 3-5 och sen blev det lite spänning. Eller rättare sagt nervdaller i SSK. Jag trodde aldrig vi skulle vinna men vi förlorade i alla fall snyggt. De där avslutande minuterna i period 3 gör att vi faller snyggt istället för att falla med besked. En sån här sak kan man ta med sig till nästa match.
Och killar, gör som fjärdekejdan: ge aldrig upp. Eller som de säger i Galaxy Quest: "Never gice up, never surrender!"

Sån enorm tomhet...

I lördags klockan 16,00 satt man av någon outgrundlig anledning bänkad framför TVn igen. Det var fotboll på gång, hemmamatch mot Kalmar på Stadion. På Stadion...denna anrika, vackra arena där vi en gång i tiden regerade. På Stadion var vi starka, det var sällan vi förlorade hemma på Stadion. Den färgades vackert blåblå och våra sånger om den blå/gul/röda skölden ekade över gräset. Nu är vi inte starka någonstans. Inte ens supportrarna känns direkt starka längre. Våra röster må fortfarande vara starka men nu försvinner ju så många från matcherna. Visst, låt dem gå, de är ändå bara medgångssupportrar och sådana klarar man sig utan. Men det är ändå så tomt...
När matchen var slut stod det 0-1 på resultattavlan. Första halvlek innebar ganska bra spel från vår sida, ett skitmål i baken och resultatet stod sig till slutet. Och det kändes så tomt, så himla tomt. För några år sen var man arg efter en förlust, man var besviken och förbannad. Nu är man tom. Man förväntar sig ingenting längre, man liksom vet att det kommer skita sig. Spelar vi bra vet man att vi inte kan spela bra i 90 minuter + tillägg. Man liksom bara vet. Den här säsongen började så bra och den slutar i katastrof. Men jag orkar knappt bry mig. Jag älskar mitt Djurgården, det gör jag. Men jag älskar inte längre att titta på dem, för det känns så vemodigt att se det på något sätt. Passningsspelet är som bortblåst, vi har ingen egen spelidé, kontringar hinns knappt med för att det går så långsamt...Men ändå kommer jag i januari, februari börja längra till allsvenska premiären. Abstinensen kommer komma krypandes och så är man fast igen. Hoppet är det sista som överger människan - och därmed även supportern.
Vi spelade parallellt med fotbollen även hockey, bortamatch mot Timrå. Vi spelade helt ok som vanligt den här säsongen (inledningsvis) men tappade tyvärr en 0-2-ledning till 2-2 och Timrå vann i sudden. Men en pinne är bättre än ingen, och i elitserien är det måååånga matcher till slutspelet.
Igår spelade Elfsborg borta mot IFK Göteborg, de fick storstryk med 5-2 och Kalmar har verkligen guldläge. Eftersom jag hellre ser att KFF tar guldet (Elfsborg vann ju 2006 och har blivit lite dryga efter det) så gjorde det vår förlust lättare att bära. Vi spelar mot Elfsborg på onsdag...jag kan nog säga att de kommer vinna. Och jag kommer återigen, efter matchen, sitta där med en sån enorm tomhet.

Mamma Mia!

Mamma Mia är ett sånt där uttryck som man kan använda istället för herregud. Herregud känns lite fel att använda för mig eftersom jag inte tror på gud. De gudar jag tror på heter Elton John, Dean Martin och Tommy Körberg...fast att kalla dem för gudar är kanske att ta i lite. Fast när jag var yngre och när jag började dyrka Elton John så hittade jag faktiskt på en egen religion som hette just Eltonism. Hans låtar var som psalmer för mig, en tröst i mörkret och en enorm hjälp när man ville lära sig engelska. Genom att översätta låtarna så lärde jag mig en del. Något jag fortfarande minns att jag lärt mig är att one horse town INTE betyder en häst stad. Man kan inte översätta allt direkt, uttryck kan bli minst sagt luddiga i en översättning. För det regnar ju inte katter och hundar fast man på engelska kan säga it's raining cats and dogs.
Men Mamma Mia! är förutom ett uttryck också en film. En film baserad på en musikal (som jag inte har sett). Filmen däremot, den har jag sett. Jag såg den med min bästa kompis i Norrköping dagarna efter att den hade haft premiär. Colin Firth medverkade och då är det sevärt eftersom han är en läckerbit. Tänkte att eftersom jag även gillar ABBA så borde ju filmen vara bra. Den var inte bra. Den var underbar! Fantastisk! Gudomlig! Otrolig! Himmelsk! Finns det fler ord som är i den kalibern så är filmen även det, jag kan bara inte komma på orden. Hur som helst så tvingade jag iväg min far att se filmen ett par dagar efteråt. Sedan blev det min bror med flickvän som fick följa med. Och till sist lyckades jag även få med min sambo. Det blev med andra ord 4 gånger på bio.
DVDn är förhandsbokad på internet och jag längtar tills den dagen då den dimper ner i min brevlåda. Men eftersom jag är ganska otålig så har jag en ok kopia redan och tittade på den ytterligare en gång. Sen en gång till. Och igår blev det TVÅ gånger på raken. Jag och min bästa kompis satte alltså på den direkt efter att vi sett den. Nu kanske ni tycker att det låter löjligt, och det gör det egentligen! Nästan så man skäms. Men jag skulle kunna gifta mig med filmen. "Tager du, Maria, denna film, att älska i nöd och lust tills döden skiljer er åt?" Ja, det gör jag. Något annat som jag gör är att överdriva en aning. Överdrifter är perfekta att använda när man vill få fram att man liksom verkligen tycker en film är sketabra!
Bra skådespelare, extremt vackra miljöer, bra musik, rolig dialog, romantik och förväxlingar. Och så Colin Firth. Fan, Pierce Brosnan ser med bra ut. Stellan går med an! Fy satan, nästan så Meryl Streep är sexig i dom där jävla hängselbrallorna! En annan ser ut som hej kom och hjälp mig som 30 och hon är läcker som 60? Ack du sköna orättvisa värld...Mamma Mia!

Äntligen!

Det var väl då på tiden att det där betyget skulle komma! Har gått och väntat och väntat och så äntligen kommer det och räddar min helg. Nåja, vad som skulle kunna rädda min helg vore väl att någon skulle ringa och fråga om man ville jobba men man får vara glad för det lilla.

Ska dessutom hem till min bästa kompis senare och äta tacos och kolla på film...jaja, jag erkänner - det blir chips med. Jag gjorde samma sak igår...en kompis var här och vi kollade på film och åt chips. Kan man inte ha ett jobb så kan man väl iaf få vara onyttig!? Något ska man väl få unna sig så här i depressionens tider? Och för er som undrar hur man som arbetslös kan ha råd med chips? Jo, det ska jag tala om för dig - jag har en far och jag har en bror som båda har jobb och är så snälla och generösa mot mig att de bjuder mig på chips lite då och då ;-)


Här är mitt finfina betyg...jag hoppas det syns hur extremt fint det ser ut med alla MVG och sånt.

Rekryteringsmässa

Ja, jag är arbetslös. Hör till bottenslammet av samhället. man borde inte känna sig som bottenslam men det gör jag. Man kanske kan skylla den känslan på Moderaterna? Fredrik Reinfeld är djurgårdare, på grund av det är han bra. Men politiken? Jag är inte insatt. Det är lite pinsamt, jag vet. Egentligen är det mycket pinsamt. Jag kan nämna alla stora partier, jag kan de flesta partiledare och jag vet vem som är statsminister. På det klarar man sig rätt långt, så länge man ser till att inte öppna munnen när man råkar hamna i en diskussion som rör politik. Men det känns som så att de rika får det bättre och de fattiga får det sämre. Jag får uppfattningen att jag inte är någonting värd alls som arbetslös. Självklart går politiken ut på att alla ska få jobb, men kom igen? Lever vi en utopi kanske? Hur ska alla kunna få jobb? Jag skulle med glädja ligga på alla fyra och skura dass om det bara gav mig en inkomst som gjorde att man faktiskt kunde spara någon tusenlapp i månaden. Det skulle innebära 12,000 på ett år. För de pengarna skulle jag lätt kunna göra en resa en gång per år. Eller så spar man i två år och får en ännu maffigare resa! Eller att kunna köpa kläder några gånger per år...
POFF! Tillbaka till verkligheten. Jag är arbetslös, inte ett skit jag kan göra åt det. jag skickar in mina små papper till alla arbetsgivare jag kan komma på. Responsen på det? Ingen alls.
"Du kommer få så mycket jobb att du kommer ångra att utbildade dig till undersköterska!" säger de till mig (de är min kära moster). Det snackas om alla dessa 40-talister som ska pensioneras och gud vet allt. Men saken är den att på alla ställen finns det vikarier. När man har gått som vikarie i massa år och någon ordinarie slutar så är det så att enligt en liten LAS-lag så ska den där andra få jobbet. Det finns massor av vikarier. Det finns enorma mängder av utbildade underskötersor. Varför skulle just jag gå föra i någon kö? Dessutom finns det inte ens jobb som timvikare...det är vikariestopp och inget behov av nyrekrytering i min kommun. Där jag har timvik är det ingen som någonsin ringer...Nej, det känns pissigt rent ut sagt.
Igår var jag på en rekryteringsmässa, massa folk, ett sorl som gjorde att jag fick huvudvärk som inte ens gav med sig efter 12 timmars sömn och ungefär 3 ställen där det fanns en möjlighet att lämna in sina papper. Jag måste ju hålla mig till vårdyrket. Jag kan inte lämna in mina papper och låtsas som att jag är IT-konsult, polis eller truckförare. Jag är en simpel undersköterska och oss finns det fler av än vad det finns jobb åt oss.
Önskar att det var sommar konstant för då...då jävlar finns det jobb!

Betapet

Aaaahhh...detta underbara tidsfördriv. har ni inte upptäckt det än? Spela då för tusan! Man lär sig mycket nya ord, man håller hjärnan i trim (hjälper därmed till att undvika demens!) och man kan snacka i forum och skaffa nya vänner. Nu låter jag som en vandrande reklampelare för betapet men det är inte meningen. Det är kul helt enkelt... http://www.betapet.se/
Jag heter Dino78 om ni vill spela mot mig.

Usch...

Jaha. Så vart det som man befarade. Ytterligare en match där Djurgården spelar som rövhål rent ut sagt. Inte en enda spelare som visar hjärta och kämpaglöd. Inte en endaste spelare. Sanslöst. Dom här grabbarna lirar liksom fotboll som yrke! Det är deras jobb...jag vågar knappt tänka på hur mycket pengar dom tjänar. Och så blir det inte bättre än så här? Allsvenskan håller ingen hög klass, har den väl aldrig riktigt gjort men den blir bara sämre och sämre. Det var ett tag då den var rolig och titta på men nu?
Derbyt fortgår, det står just nu 2-0 till bajen. Jag vill inte längre titta. Jag ville stänga av redan efter 5 minuter. Man såg redan då hur illa det var. Bajen är inte heller bra. Hade de spelat bra hade det stått 2-0 efter 5 minuter. Visst, mirakel kan hända. Men just nu känns det troligare att himlen ska rasa ner än att Djurgården ska resa sig och reducera och sen kvittera. Det känns tomt och bittert. Jag är dock inte arg, det här är nästan skrattretande faktiskt. Djurgården förtjänar inte att vinna när de inte kan visa sig starkare än så här. Inte ens Sjölund...va fan Daja - kom igen! Du är ju vår derbyhjälte...du är den som vände vår negativa trend...
En stor eloge till de blårandiga själar som tog sig till den vidriga betongbunkern för att se åter en uselt genomförd match. Jag säger inte det här för att vi ligger under och med all sannolikhet förlorar utan för att vi ÄR dåliga. Även om det hade stått 0-2 så hade jag tyckt det var uselt. Inte en passning rätt, ingen kreativitet, ingenting. ja, jag hade såklart fortfarande suttit och kollat på matchen och mått lite bättre än jag gör nu. Men det ändrar ingenting...vi ÄR värdelösa. Jag saknar Snuffe och Zoran...nästan så man saknar Jonevret!
Jaja, vi är sämst i stan. Man får hoppas på en bra nästa säsong och hoppas att man nu under hösten och vintern får glädja sig åt många härliga segrar i hockeyn istället.
Jag får väl sätta på en DVD och återuppleva 2002 och 2003 - på den tiden då vi spelade fotboll och inte lallade runt på plan som några jävla zombies.
Full fart framåt och håll tätt bakåt...haha, det är noll fart framåt och mycket klent bakåt.
3-0 nu hörde jag dessutom. Godnatt.

Harold

Såg igår filmen HAROLD. En dramakomedi med Spencer Breslin, Ally Sheedy och Cuba Gooding Jr. En helt ok film. En 13-årig kille som ser ut som en gammal gubbe eftesrom han drabbats av flintskallighet. Hans sätt att föra sig och tala gör att han verkar äldre med. Unge herr Breslin är alltid bra (hans syster Abigail är också suverän).
Jag skriver dramakomedi för det handlar mycket om att han blir mobbad på grund av sin lilla...åkomma. jag avskyr mobbing, det för mig tillbaka till min egen barndom som innehöll en stor dos av just mobbing.
Det är jättekul att se någon få en hink vatten över sig av misstag på film men inte alls lika roligt när detta sker för att förnedra någon. Nu rörde det sig inte om en hink vatten utan om ett glas mjölk eller vad det nu var men likväl - det är svårt skratta när någon blir mobbad och utsatt för elaka skämt.
Granntanten var för övrigt filmens höjdpunkt!
http://www.imdb.com/title/tt1041753/

24 timmar kvar...derbynerverna dallrar

Det är 24 timmar kvar. Ett helt j-a dygn. Och ändå är dom där, dessa förbannade jävla derbynerver. Visserligen är de inte lika vidriga som de som man drabbas av när ajk väntar men ändå. Det är derby. Det är att vara bäst i Stockholm. Förlorar vi imorgon är vi sämst i stan. Det är hemskt. Det är krig. Faktiskt. Det må låta jättelöjligt men när man är fast i detta hemska nät, detta klibbiga supporternät så är det nästan som liv och död. Jag kan erkänna det, jag kan börja gråta när vi förlorar. Jag hoppar och tjuter av glädje när vi vinner. Jag skriker av ilska när passningsspelet är bortom all kritik och när det känns som att försvaret lämnat plan för att gå och köpa varmkorv istället för att försvara målet. Men, men...det är 24 timmar kvar. Tänk på mig imorgon...jag kommer behöva det!

Idag besökte jag för övrigt Stockholm, Sollentuna för att vara exakt. Svärmor bor ju där. Var lite social med henne och svägerskan och hennes karl. En liten stund med svågern hanns också med. Åt för mycket, slappade för mycket och köpte dessutom chips. Så där liksom för att spä på att man inte rört sig alls idag. För att bli av med ångesten över det så finns det bara en sak att göra: slänga sig i soffan och kolla på en film och äta upp chipset! Det är Lays Thai Sweet Chili-chips. Världens godaste chips. Oemotståndliga. 22,90 för en påse som inte ens uppnår 200 g men fy satan vad goda dom är. Mot soffan, med chipsen i högsta hugg. Ha det gott, gott folk!

LHC hemma...

Linköping väntade på hemmais. På Hovet är vi starka. Inga kommer till Hovet och sjunger ut oss, om de spelar ut oss är en annan femma men ingen, och då menar jag INGEN sjunger ut oss. Och hur blev det? Jodå...LHC hördes nån minut med sin enda ramsa och sen tog vi över igen. Våra röster ekade starka som vanligt över isen medan vi sakta men säkert malde ner vårt motstånd. 1-0. Sen 2-0. Sen 3-0. Tyvärr kom ett litet 3-1 men det kändes aldrig osäkert. Stabil seger och jag måste säga att det var en period i period två som var så ruggigt bra att jag måste stålsätta mig från att inte glida ut och köpa biljetter till några hockeymatcher bara för att få se det här laget spela. Men var sak har sin tid och min tid kommer. Det brukar bli i alla fall en match per år vad gäller hockey. Tyvärr ksotar det ju en del att sitta och åka till Stockholm och det ska fungera med barnvakteri och doningar men, men...det kommer. Var så säker.

Nåväl...nog om hockeyn.
Idag var jag ute med Ann, hennes sambo Fredde och deras hundar (Leonberger) och så min dotter Emily. Var tvungen att ta lite kort. Är ju amatör så det skriker om det och det blir inte alls så som jag vill. Men övning ger färdighet heter det ju. Fick några riktigt fina bilder på vovvarna i alla fall!

Har även lagat mat idag och det var så himla gott att jag måste lägga in receptet:
500 g köttfärs stekes med hackad lök och pressad vitlök. I med tärnad röd paprika och en burk majskorn. Ha på krossade tomater och krydda med spiskummin och chili samt salt och peppar. Koka ris i buljong och blanda riset med färsröran. Lägg allt i en smord form och ha på riven ost och skicka in skiten i ugnen tills osten är smält. Stick ner lite tortillachips eller servera dem på sidan och så en grönsallad. Mumma skulle jag vilja säga!

Den tredje perioden: mardrömmen

Ja, jag kan säga det direkt. Jag är Djurgårdare. Vilket innebär att jag hejar på laget Djurgårdens IF. För det mesta ifrån TVsoffan men ibland även från läktaren, i klacken.
Hur som helst så är det fullt ös i elitserien just nu. Vi har ny tränarduo (Micke Johansson och Thomas Montén) och en massa nyförvärv som ser ruggigt bra ut! Truppen är bred och lovande talanger blandas med gamla trotjänare och så ett par riktiga proffslirare (Ragnarsson - need I say more?). Men vi spelar bara bra i två perioder. Sen är det stopp. Igår, mot Rögle t ex. Skitbra spel i två perioder, vi hade mängder av chanser (av vilka vi tyvärr bara satte en) och så i sista...vi tappar allt. Att spela på resultat i en hel period när man leder med ett mål? På hemmaplan? Mot RÖGLE?? Nej, det går inte. Det är tre perioder. Det är 60 minuter. Lira hela matchen för fan grabbar!

Varför?

Varför gör jag det här? Jodå, det är en klasskompis som tycker det. Fast klasskompis? Egentligen är vi inte det. Inte nu längre. Vi är grannar. Och kompisar. Kompisar låter ju bättre än granne. Hon heter Ann och har en blogg själv. Hennes blogg är en av de ytterst få som jag faktiskt läser. Nåväl, hon tyckte iaf att jag skulle skaffa mig en blogg. Sen får man se vad det blir av det hela.
Hur som helst så har jag nyligen avslutat en undersköterskeutbildning (med bravur om man får säga det själv!) och i present fick jag av min sambo en digital sysmtemkamera. En NikonD80 för att vara exakt.
Ett litet smakprov kommer här:

Det här en bild på en blomma. Fast det ser ni ju förmodligen.

Ny i bloggträsket

Jaha, så sitter man här då iaf. Jag som inte ens gillar bloggar. Jag som aldrig läser bloggar (okej då, jag gluttar på ett par stycken bloggar nån gång då och då). Vadå blogg?! Weblog har jag lärt mig att det är en förkortning på. Alltså en internetdagbok.
Jaha, okej då. Jag får väl ge mig ut på allvar i cyberrymden och se vart det här bär!