Sån enorm tomhet...

I lördags klockan 16,00 satt man av någon outgrundlig anledning bänkad framför TVn igen. Det var fotboll på gång, hemmamatch mot Kalmar på Stadion. På Stadion...denna anrika, vackra arena där vi en gång i tiden regerade. På Stadion var vi starka, det var sällan vi förlorade hemma på Stadion. Den färgades vackert blåblå och våra sånger om den blå/gul/röda skölden ekade över gräset. Nu är vi inte starka någonstans. Inte ens supportrarna känns direkt starka längre. Våra röster må fortfarande vara starka men nu försvinner ju så många från matcherna. Visst, låt dem gå, de är ändå bara medgångssupportrar och sådana klarar man sig utan. Men det är ändå så tomt...
När matchen var slut stod det 0-1 på resultattavlan. Första halvlek innebar ganska bra spel från vår sida, ett skitmål i baken och resultatet stod sig till slutet. Och det kändes så tomt, så himla tomt. För några år sen var man arg efter en förlust, man var besviken och förbannad. Nu är man tom. Man förväntar sig ingenting längre, man liksom vet att det kommer skita sig. Spelar vi bra vet man att vi inte kan spela bra i 90 minuter + tillägg. Man liksom bara vet. Den här säsongen började så bra och den slutar i katastrof. Men jag orkar knappt bry mig. Jag älskar mitt Djurgården, det gör jag. Men jag älskar inte längre att titta på dem, för det känns så vemodigt att se det på något sätt. Passningsspelet är som bortblåst, vi har ingen egen spelidé, kontringar hinns knappt med för att det går så långsamt...Men ändå kommer jag i januari, februari börja längra till allsvenska premiären. Abstinensen kommer komma krypandes och så är man fast igen. Hoppet är det sista som överger människan - och därmed även supportern.
Vi spelade parallellt med fotbollen även hockey, bortamatch mot Timrå. Vi spelade helt ok som vanligt den här säsongen (inledningsvis) men tappade tyvärr en 0-2-ledning till 2-2 och Timrå vann i sudden. Men en pinne är bättre än ingen, och i elitserien är det måååånga matcher till slutspelet.
Igår spelade Elfsborg borta mot IFK Göteborg, de fick storstryk med 5-2 och Kalmar har verkligen guldläge. Eftersom jag hellre ser att KFF tar guldet (Elfsborg vann ju 2006 och har blivit lite dryga efter det) så gjorde det vår förlust lättare att bära. Vi spelar mot Elfsborg på onsdag...jag kan nog säga att de kommer vinna. Och jag kommer återigen, efter matchen, sitta där med en sån enorm tomhet.