Ja, jag är arbetslös. Hör till bottenslammet av samhället. man borde inte känna sig som bottenslam men det gör jag. Man kanske kan skylla den känslan på Moderaterna? Fredrik Reinfeld är djurgårdare, på grund av det är han bra. Men politiken? Jag är inte insatt. Det är lite pinsamt, jag vet. Egentligen är det mycket pinsamt. Jag kan nämna alla stora partier, jag kan de flesta partiledare och jag vet vem som är statsminister. På det klarar man sig rätt långt, så länge man ser till att inte öppna munnen när man råkar hamna i en diskussion som rör politik. Men det känns som så att de rika får det bättre och de fattiga får det sämre. Jag får uppfattningen att jag inte är någonting värd alls som arbetslös. Självklart går politiken ut på att alla ska få jobb, men kom igen? Lever vi en utopi kanske? Hur ska alla kunna få jobb? Jag skulle med glädja ligga på alla fyra och skura dass om det bara gav mig en inkomst som gjorde att man faktiskt kunde spara någon tusenlapp i månaden. Det skulle innebära 12,000 på ett år. För de pengarna skulle jag lätt kunna göra en resa en gång per år. Eller så spar man i två år och får en ännu maffigare resa! Eller att kunna köpa kläder några gånger per år...
POFF! Tillbaka till verkligheten. Jag är arbetslös, inte ett skit jag kan göra åt det. jag skickar in mina små papper till alla arbetsgivare jag kan komma på. Responsen på det? Ingen alls.
"Du kommer få så mycket jobb att du kommer ångra att utbildade dig till undersköterska!" säger de till mig (de är min kära moster). Det snackas om alla dessa 40-talister som ska pensioneras och gud vet allt. Men saken är den att på alla ställen finns det vikarier. När man har gått som vikarie i massa år och någon ordinarie slutar så är det så att enligt en liten LAS-lag så ska den där andra få jobbet. Det finns massor av vikarier. Det finns enorma mängder av utbildade underskötersor. Varför skulle just jag gå föra i någon kö? Dessutom finns det inte ens jobb som timvikare...det är vikariestopp och inget behov av nyrekrytering i min kommun. Där jag har timvik är det ingen som någonsin ringer...Nej, det känns pissigt rent ut sagt.
Igår var jag på en rekryteringsmässa, massa folk, ett sorl som gjorde att jag fick huvudvärk som inte ens gav med sig efter 12 timmars sömn och ungefär 3 ställen där det fanns en möjlighet att lämna in sina papper. Jag måste ju hålla mig till vårdyrket. Jag kan inte lämna in mina papper och låtsas som att jag är IT-konsult, polis eller truckförare. Jag är en simpel undersköterska och oss finns det fler av än vad det finns jobb åt oss.
Önskar att det var sommar konstant för då...då jävlar finns det jobb!
Kära jobbdagbok (46)
5 år sedan
1 kommentar:
Hej Dino
Sitter o ler o läser *känner igen* ditt inlägg. Jag håller på o dö här nere av tristessen o känner mig som något hundarna snart kommer pissa på...hitta på nåt? Vi kan sälja våra kroppar utanför affären? eller baka små kakor o gå o sälja i höghusen ja vadsom helst???? PUSS / Ann
Skicka en kommentar