LHC hemma...

Linköping väntade på hemmais. På Hovet är vi starka. Inga kommer till Hovet och sjunger ut oss, om de spelar ut oss är en annan femma men ingen, och då menar jag INGEN sjunger ut oss. Och hur blev det? Jodå...LHC hördes nån minut med sin enda ramsa och sen tog vi över igen. Våra röster ekade starka som vanligt över isen medan vi sakta men säkert malde ner vårt motstånd. 1-0. Sen 2-0. Sen 3-0. Tyvärr kom ett litet 3-1 men det kändes aldrig osäkert. Stabil seger och jag måste säga att det var en period i period två som var så ruggigt bra att jag måste stålsätta mig från att inte glida ut och köpa biljetter till några hockeymatcher bara för att få se det här laget spela. Men var sak har sin tid och min tid kommer. Det brukar bli i alla fall en match per år vad gäller hockey. Tyvärr ksotar det ju en del att sitta och åka till Stockholm och det ska fungera med barnvakteri och doningar men, men...det kommer. Var så säker.

Nåväl...nog om hockeyn.
Idag var jag ute med Ann, hennes sambo Fredde och deras hundar (Leonberger) och så min dotter Emily. Var tvungen att ta lite kort. Är ju amatör så det skriker om det och det blir inte alls så som jag vill. Men övning ger färdighet heter det ju. Fick några riktigt fina bilder på vovvarna i alla fall!

Har även lagat mat idag och det var så himla gott att jag måste lägga in receptet:
500 g köttfärs stekes med hackad lök och pressad vitlök. I med tärnad röd paprika och en burk majskorn. Ha på krossade tomater och krydda med spiskummin och chili samt salt och peppar. Koka ris i buljong och blanda riset med färsröran. Lägg allt i en smord form och ha på riven ost och skicka in skiten i ugnen tills osten är smält. Stick ner lite tortillachips eller servera dem på sidan och så en grönsallad. Mumma skulle jag vilja säga!