Vad jag har kämpat

Jag har tvättat fönster och bytt gardiner.
Jag.
Det kanske inte låter så mirakulöst men om man känner mig så är det nästan det. Mirakulöst alltså.
Jesus gick på vattnet, Maria tvättade fönster och bytte gardiner. Same shit liksom.

Jag stod och balanserade på skrivbordet och tvättade kontorsfönstren (ja, jag säger kontor för det låter så flashigt, det är egentligen bara ett rum med ett par datorer i och en så där 2000 filmer). Det var lite läskigt. Jag bor på sjunde våningen.
"Ring 112 om mamma ramlar ut genom fönstret" sa jag till dottern.
Hon nickade och återgick till att titta på Tom & Jerry på YouTube.

Men attans vad fint det blev.
Gardinerna hade hängt där i en så där 5 år så den brunaktiga färgen hade antagit en grådaskig färg. Det gråa kom inte av att det blir solblekt alltså utan att det var 5 års lager av damm.
Usch på mig.

Vardagsrummet fick också en ansiktslyftning.
Nya gardiner där med som blev så fina. Även där har de inte bytts på 5 år.
Men de var i alla fall inte dammiga.
Säger jag till mitt försvar.
Däremot är det en 5 meter lång kirschstång i vardagsrummet och jag är kort. Mina små 160 centimetrar och en trappstege som är 2 steg hög innebär att jag nu så här efteråt har en fruktansvärd smärta i nacke, rygg och axlar.

Men efter några svordomar och en räddande ängel i form av pappa så är det nu färdigt.

Se här så vackert det är...fast jag kanske tycker det för att det varit så dammigt att vad som helst vore vackert?

Kontoret


Vardagsrummet

Jag måste även tillägga att min soffa faktiskt har vunnit ett pris på ett forum på internet.
I form av fulaste möbel.
Så jag vet att den är hiskeligt ful. Men den är skön. Och den var billig.
Min pappa förklarar soffan på följande sätt:

"Ett kubistiskt slaganfall med migrän."

Och det ligger väl något i det. Men den passar in bland mina andra fula möbler och dessutom är vi så asociala här uppe att vi ändå inte får några besök vilket innebär att vad fan gör det om soffan är grotesk? :-)