Fly me to the moon...

Idag var det dotterns största dag i livet. Hon fick flyga för första gången. Inte något stort och vräkigt plan där det känns som om man bara sitter i en vanlig sketen bil utan ett litet tvåmotorigt plan där det bullrar och skakar och verkligen känns att man flyger. Det är ju kul även för en annan men för en liten tjej på 4 år är det stort. Inte bara stort, det är enormt! Flygningen hade min käre far fixat åt oss, de skulle flyga via hans jobb och vi fick följa med.
Emily lyckades charma alla på sin morfars avdelning och fick alla med i en ny lek som hette "Kasta runt med Buster från koalabröderna"-leken.

Man måste ju äta innan man kan flyga!

Planet vi flög i.

Emily poserar vid planet

Litet plan, mindre Emily

Emily flygare

Dags att gå ombord med morfars hjälp...

Piloten hjälper också till...

Man måste sitta fastspänd...

Oj, oj vad det här ska bli roligt!

Buster måste få se han med!

Lilla Arboga sett från 300 meters höjd!

Vi var väl uppe i ungefär en kvart och sen var det dags att landa. Emily grät och tjöt för hon ville minsann flyga ännu mer. Men med löfte om en glass så gick hon motvilligt ur planet och skuttade sedan fram över flygfältet med nätta små steg av äkta lycka.

En av morfars kollegor frågade Emily efteråt:

-Vad var roligast då?

-Att flyga!

Ja, så enkelt var det! :-)