Att råka ut för äkta godhet...

Jag satt i godan ro ikväll hemma hos min käre vän Ann och tittade på film (Ghost...inte sett på 15 år typ!) när mobilen piper till.
"Har du glömt lämna pengar till mig?" löd sms:et.
Ja, visst fan! Jag skulle ju ner till jobbet och lämna pengar till en tjej som jag beställt en lyxig duschcréme och en lyxig lotion av.
Fan, fan, fan.
Jaha, tänkte jag. Det är ju bara att traska ner efter filmen är slut - hade ju lovat komma med pengar idag (sista dagen idag att lämna pengar).
Så jag springer upp för trapporna (Ann bor i samma hus) och säger till sambon att jag måste ner till jobbet varpå han säger att han kan åka ner med pengarna.
Tussegussfluffesnutten!
Han ville inte jag skulle ge mig ut i kyla, mörker och halka. Han har ju körkort och bil och kunde göra det för mig.
Pussegullpluppedutten!
Så här sitter jag, i min pyjamas med giraffer på och han är ute och far för min skull. Fast han ska upp i ottan i morgon.
För min skull.
Det är äkta godhet. Och hur det kändes? Varmt. Mmmm, härligt att vara älskad.