Jag är så bra!

Öhh...va? Sa jag det där högt? Jag menar förstås att den här låten är så bra! Vilken låt? Jo, en duett mellan Sir Elton John och Catherine Britt. Den heter Where we both say goodbye.
Försökte hitta den på YouTube förut men det gick inte. Så jag gjorde en egen video till den.
Det är därför JAG är så bra.
Här är min absolut första "video":
http://se.youtube.com/watch?v=lo_4VSGvP3U
Jag är superstolt över mig själv :-)

Gott nytt år everyhopa!

Jaha, så var ännu ett år till ända. Det här året som gått måste vara det mest händelserika jag varit med om!
* Har fått mitt livs första "fiende"
* Har fått två nya, underbara vänner
* Har gjort min första praktik inom vården och därmed landade jag mitt första sommarjobb
* Har gjort totalt TRE praktiker, och träffat massa underbara människor
* Har sommarjobbat (har faktiskt aldrig gjort det!)
* Har fått en cykel stulen
* Har fått ett vikariat
* Har klarat av en utbildning

Ja, det har säkert hänt mer men kommer inte på allt nu! Jag är nu undersköterska, jag är säkrad jobb februari ut (om inget oförutsett händer) och jag vet jag kommer få jobba arslet av mig i sommar om jag vill det. Kan det vara så att saker och ting faktiskt ordnar sig som alla andra säger? Jag vet inte...har ju fortfarande inget jobb utan bara ett vik. Så länge man får ett vikariat är man ju säkrad men det är jobb man vill ha. Nåja, man får ta en dag i taget och hoppas på det bästa. Nu när folk blir varslade land och rike runt kanske några fler kan inse hur jävligt det är att vara arbetslös - folk som har jobb verkar tro att de växer på träd. Welcome to real life.
Gott nytt år.

Kom igen katten, det svänger ju!

Ja, så sa de i Djungelboken eller vad det nu var. Igår var jag med om en svängig sak. Jag var på hockey. Fick en biljett i julklapp av sambon så vi åkte till Stockholm och gick på Djurgården när de mötte Rögle på Hovet. Efter en kaastrofal höst så har spelet börja stämma lite bättre och nu är det fyra raka utan förlust. Den fjärde kom igår. En enorm klack på över tusen man i klacken. DET är stort. Det var säkert femtonhundra man med. Inte så illa pinkat av ett lag som ligger (låg) sist och som beskylls av hela Sverige att vara medgångssupportrar. Kanske det här kan spräcka den irriterande myten? Vi riskerar kvalserie och ändå mobilserar vi en enorm klack som nästan är större än halva elitseriens klackar TILLSAMMANS.
"Nu ska det bli gung, så häng med och sjung, Djurgårdsfamiljen sjunger Heja Djurgår´n!"
Det ekades över hela rundeln. Vinst med 3-1. Bara hoppas poängen börjar trilla in igen snart...kvalserien vill jag INTE vara med om. Gnaget kommer troligtvis spela kvalserien och att riskera degradering mot dem...ja, det är döden. Det låter nog konstigt men jag skulle nästan hellre dö än byta plats med dem. Ärligt.

God jul!

Långt ifrån klar med alla bestyr som ska vara klara nu idag, julafton. Därför är jag nu uppe i ottan för att baka ihop några julklappar - jag vet det är uppskattat med mitt bröd.
Ska jobba senare idag så det blir inte särskilt länge jag får fira. Klockan 12 ska vi äta och klockan 15 måste jag åka. Därmellan ska dottern öppna alla sina paket...och de är MÅNGA.
Men det är jul och då ska man vara glad. Är dessvärre trött som bara den men ska snart ta en kall dusch och då jävlar lär jag ju piggna till :-)
Och åter: GOD JUL!

När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet.
Eller inte riktigt. Mina katter är borta, jag inte de riktiga katterna förstås men sambon och dottern. De åkte nyss till Stockholm, vi ska båda jobba och barnvakteriet gick bara att lösa genom att hon åkte med dit.
Men dansar jag på bordet? Nej då, jag ska minsann sitta och småsnyfta för jag får inte träffa henne förrän IMORGON! Hujeda mig...Tur man ska jobba hela denna dag och hela dagen imorgon.
Men okej då, jag kan erkänna att det är aningens synd jag måste börja 7,30 imorgon för jag får ingen sovmorgon alls.

Barns roliga kommentarer...

Ibland är de för roliga, de små liven.
Som nu ikväll när vi skulle lägga oss för att sova och jag skulle ta på pyjamasen, jag tänkte att jag skulle busa lite så jag sa när foten kom ut ur pyjamasbyxorna att:
"Åh, här kom det en navel!"
"Är du blind eller!?" var svaret.
Ja, ibland är de för roliga, de små liven :-)

NU är det jul igen...

Idag köpte vi en gran. I skogen. 10 dagar kvar till jul och jag är en sådan där som vill njuta av granen ett tag innan julafton. Jag vet att många,d e flesta verkar det som till och med, sätter upp fanskapet dagen före julafton. Det förstår inte jag. En gran är fin, den doftar gott och dessutom så är den ju perfekt att lägga julklappar under. Mina paket ser inte lika fina ut staplade på en bokhög mitt emellan mina bokhyllor i vardagsrummet. Nu på golvet, under granen, så ser de finfina ut!

Har såklart tagit lite kort på granen i sin ståtliga...barrhet. Och även på lite julpynt. Sambon tyckte jag såg oerhört löjlig där jag stod med stativet och halvvägs in i granen fotade så där tio på kvällen. Men va fan...har man en gran och en kamera för 10,000 så vad gör man? Jo, man fotar den! Såklart!

Kottar i form av snögubbe, ren och tomte.

Granen i all sin prakt!

Kottsnögubben hänger på en gren.

Lussefirande...

Klockan 7 imorse, mitt i snövädret stod man på gården till dagis. Ett hundratal (jag vet inte, är dålig på att uppskatta folk) förväntansfulla föräldrar med kamerorna i högsta hugg och ett gäng tisslande och tasslande dagisbarn i sina små kostymer.
Sen kommer de, ett tåg med små lucior, alla sjungandes i olika tonart. Efter dem en radda med små pepparkaksgubbar- och gummor. Och till sist alla små tomtenissar. Min dotter var en liten tomtenisse.
Det var så sött och det var så fint.
Det enda som överskuggade detta lilla luciafirande var att man står där med en kamera för 10,000 och så kan man inte ta ett enda kort eftersom det är 7 på morgonen och för mörkt. Blixten är för liten för att lysa upp på sånt långt håll och det är omöjligt att hålla kameran still för att undvika suddighet om man körde manuellt.
Om någon läser det här som är fotokunnig och nu tänker lämna en kommentar i stil med "Men hallå, du hade ju kunnat göra si och så"...så gör inte det. Lider tillräckligt av att inte ha några bilder alls :-D

För övrigt är det IDOL-final nu ikväll, jag är väl en av de få svenskar känns det som som faktiskt inte tittar. Jag hade till och med glömt bort det! Blev påmind läsandes en blogg (http://vastragotaland.blogspot.com/) och nu vill jag nästan glida in till TVn och kolla vem som vinner.
Men jag är för trött, dessutom har jag fastnat totalt för City Bloxxs som var med i min nya mobiltelefon och jag har mycket kvar på tredje och avslutande boken i Stieg Larssons Millenuium-trilogi. Så mycket att göra men så lite tid...
Men jag törs nog ändå säga att Kevin vinner. Det säger ju alla andra :-)

När goda nyheter skuggas av dåliga

Glad i hågen sluttade jag idag efter jobbet ut i snön! Mitt vikariat blir troligen förlängt vilket innebär ett par månader till med 75% tjänstgöring. Jippi, pengar sitter ju aldrig fel!
Hoppar mer eller mindre in i bilen då sambon var så snäll och hämtade mig, berättar min glada nyhet och får till svar"Ja, och jag blev uppsagd idag".
Ja, varslet hängde ju som ett svart moln över våra huvuden men man hoppades ju att han skulle få behålla jobbet. Men icke sa nicke. Så nu är han arbetslös snart och min goda nyhet föll till marken som gårdagens paltbröd som min bror sa en gång.
Piss vare skit, sa min mamma när hon levde och det stämmer.
Fy fan för samhället.
Godnatt.

Öroninfektion

Var till doktorn idag för dotra har klagat på att hon har ont i öronen. Så det var till att få en öroninfektion konstaterad. Lite penicillin i en vecka nu bara. Stackars liten tyckte inte alls det smakade gott om medicinen, och jag är en sån där hemsk, elak och känslokall mamma som inte kan låta bli att skratta när hon grinar illa och klagar över smaken.
3½ år första penicillinkuren någonsin. Men hon slår inte mammas rekord dock, 30 år och ALDRIG ätit penicillin. Tror jag i alla fall. Min pappa får väl bekräfta eller dementera mitt påstående.

Åh nej...inte nu igen!?

Jag vet inte vad som är fel i Hollywood. Har de tappat fantasin eller vad är det frågan om?
Det är remakes och remakes och åter remakes. Gärna tar de en suverän asiatisk produktion och saboterar totalt med slätstruket manus och träiga skådespelare för att tjäna pengar. Kan ni amerikaner läsa en textremsa?
Shutter, en riktigt bra och läskig film gjordes om i amerikansk tappning. Joshua Jackson spelar huvudrollen. han må se söt ut och vara en hyffsad skådis- men varför? Originalet är så mycket bättre. Den amerikanska är lika läskig som Bamse i jämförelse!

Men sen är det ju också så att gamla klassiker ska göras på nytt. Och visst, när det kom en film från 40-50-talet så kan jag tycka det kan vara okej att göra en modern variant av filmen. Som Unga kvinnor tex, Katharine Hepburn gjorde den 1933. June Allyson 1949 (vad nu det skulle vara bra för efter bara 16år?) och så Winona Ryder då 1994.
Men så läser jag idag att det ska komma en "modern" version på Den Vilda Jakten på Stenen!?Varför? Varför, varför, varför!? Jag förstår ärligt inte. En film från 1984 är ju inte direkt lastgammal. Javisst, den har 24 år på nacken men det är ändå inget omodernt med den bortsett från att man idag kanske kan småle lite åt kläderna och frisyrerna.
Vem ska spela huvudrollerna? Michael Douglas ÄR Jack Colton och Kathleen Turner ÄR Joan Wilder.
Jag vågar knappt tänka tanken på vilka som kommer göra det. Ben Affleck? Brad Pitt? George Clooney? Någon okänd kille?
Lindsay Lohan? Jennifer Lopez? Julia Roberts? Någon annan?
Visst kan det bli bra, det är inte det jag säger. Men varför? Hitta på något nytt istället! Vill man se en romantisk äventyrskomedi så finns faktiskt Romancing the stone att hyra på DVD. http://www.lovefilm.se/film/12917-Den+vilda+jakten+p%E5+stenen.do

Nokia 3600

Ja, idag köpte jag en ny mobiltelefon. Har suktat efter en ny ett tag nu...även fast det inte var mer än 2 år sen jag köpte min förra. Fast 2 år kanske anses som en evighet när det kommer till mobilvärlden? Beror väl på vem man frågar antar jag.


Hur som helst så har jag alltid haft Nokia (förutom min första som var en Motorola) och det är svårt att byta. Så det blev återigen en Nokia. En 3600 Slide. Min förra var en slide det med, jag gillade det. Bättre kamera och radio. Fick pengar när jag fyllde så telefonen var en försenad 30-årspresent kan man väl säga.

Så här ser den ut...den lilla röda ;-)

Köpte även lite julklappar från några äldre släktingar till dottern så det var en heldag i shoppingens udnerbara (?) värld.

Världens mest inflytesrika unge?

Ja, Suri Cruise är tydligen världens mest inflytesrika unge. Nästan lite skrämmande att ett barn ska vara inflytesrikt..är det inte det? Hon är en söt liten tjej, precis som miljoner andra ungar. Stackars lite Suri som inte har något privatliv. Lite smått kränkande egentligen faktiskt.
Och pappa Tom tycker det är perfekt för vissa av bilderna är ju så fina...som om han inte har råd att skaffa de bästa fotograferna till sin lilla juvel?
Men nej, det ska visas upp. En ägodel, inget barn.
Stackars rika lilla flicka.
Fråga:
Vad händer när ett sånt barn växer upp?
Svar:
En ny Paris Hilton.
Kanske. Jag vet inte. Men en bortskämd liten madam tror jag nog det kan bli, en utseendefixerad sådan.
Hoppas jag har fel. Det har jag ofta.

Och sen blir allt svart...eller jag vet inte...

Ja, nåt sånt sa Suzanne Reuter i den där fruktansvärt roliga sketchen från Yrrol.
Idag blev det svart förövrigt. Väldigt svart. Hela området där jag bor drabbades tydligen av strömavbrott.
Kom hem från jobbet, klockan var ungefär 16,00 vilket innebär att det är mörkt ute. I alla husen var det svart - det lyste något enstaka värmeljus i något fönster. Jag bor på sjunde våningen. Åker med andra ord hiss. Vid strömavbrott går inte det, för då står hissen liksom still. Dessutom är det extremt svart i en trappuppgång utan ström. Jag tänkte gå upp alla sju trapporna för att hämta en ficklampa så att min dotter sen kunde gå upp. Som tur är så har man snälla grannar, för på ettan tittade en rar tant ut och lånade mig en ficklampa.
Dessvärre hade man dotterns packning på en väska, tre påsar samt min egen psåe med jobbgrejer i. Allt detta i en hand, ficklampan i den andra och sen fick ögonen ha stenkoll på barnet framför mig som knatade upp för alla trapporna.
Väl hemma inser man ju att man inte kan laga mat utan ström. Spisen går ju liksom på el den med.
Mobilen hade jag självklart inte laddat...och telefonen? Ja, kräver ström den med för att fungera. Avskärmad från yttervärlden nästan, hann i alla fall ringa min pappa och tigga skjuts till McDonalds för att få något i magen.
Strömmen kom tillbaka precis innan vi skulle åka, men det blev McD ändå.

Hur fan kunde folk överleva förr i tiden när det inte ens fanns elektricitet!?
Nej, jag är glad att jag lever i den tid jag gör...
Titta även gärna på detta klipp och få er ett gott skratt, så här på tal om elektricitet:
http://se.youtube.com/watch?v=RgM2raG-VM0

Bakardag och kalas

Idag var jag bjuden på kalas. Eller kalas och kalas...mitt kusinbarn blev hela 15 år idag. Grattis Anton. Sanslöst att han blivit så stor...får mig att känna mig ännu äldre! jag var utsedd till första bagerska och ägnade förmiddagen åt att baka småfrallor, lunchen till att bli bjuden på en kebabtallrik av Ann och Mimmi (tack brudar!) och eftermiddagen åt att baka lussebullar.

Sedan var det till att moffa i sig lite tacopaj och fikabröd och allmänt jäsa i kusinens nya fina hus.

Har även hunnit med att tagit lite fina kort och deppat ihjäl mig över att mitt kära Djurgården ligger hopplöst sist i elitserietabellen. Men sånt är livet, man kan inte vara bäst alltid. Bara hoppas man lyckas undvika kvalserien. Och tydligen sitter Montén säkert...hur han nu kan göra det. Tragiskt är det iaf.

Avslutade min kväll med att skruva ihop bord och stol jag köpte till dottern på IKEA i måndags och möblerade om lite så allt skulle få plats.

Massa kläder!

Vann en auktion på massa Barbiekläder på Tradera och hade oerhört kul med dottern igår när vi provade alla kläderna. Det var nästan bara byxor och kjolar men några kompletta set. Så jag tog kort på dem med fina nya kläder.

Dottern har nu 3 tjejdockor och en kille. Den ena är en riktig Barbie (min gamla) och så Ken då, också min gamla. De andra två är inte riktiga Barbiedockor utan lite billigare varianter. Dottern bestämde att den ena dockan skulle heta Therese (efter min kära kusin) och den andra Ann (efter vår kära vän och granne).

Här är en fin bild på gänget:

Ja se det droppar, ja se det droppar...

...det var väl roligt hurra!

Jaha, inte det...nej, men jag tog fram stativet. Inte blev droppbilderna mycket bättre för det. Blir nog till att ringa min bror för lite experthjälp:-)

Men en del blev helt ok. Lägger ut dem för allmän beskådan här!

Den ena tycker jag ser ut som en liten oscarstatyett som kikar upp och den andra var väl en av de som blev mest skarpa och då slänger jag ju ut den då!

Le nu!

Ja...när man ska ta ett kort på någon vill man ju att vederbörande ska se glad ut. Och därför är ordet "LE!" ett perfekt ord att använda. När man är 3 år gammal däremot...ja, då är det uppenbarligen inte det lättaste i världen att bjuda på ett litet leende. Speciellt inte när mamma har riggat upp med lakan, externa blixtar och manuella inställningar och bländare och slutare så jag är totalt virrig i skallen. Nej, man ska vara så sur som möjligt och inte alls vilja vara med. Och som glass på potatisen eller grädde på moset eller vad man nu säger så hade man till och med tagit fram den söta lilla tomteklänningen! Men icke sa nicke, något leende får du INTE mamma!













Dessvärre blev bilden suddig men jag har gjort mitt bästa för att skärpa upp den lite, tyckte minen var så oslagbar och härlig att jag inte ville radera fast suddiga bilder alltid annars gör att fingret trycker på RADERAknappen.

Droppen dripp och droppen drapp...

...ja, de här dropparna satt inte på nån isetapp och inte besjöng jag dem heller. Däremot lekte jag lite med kameran. Tyvärr blev allt suddigt värre och stativet stod inne i sovrummet och där sov min dotter så ytligt att jag inte vågade hämta det. Får leka imorgon istället när jag ingen stör.

Men några bilder blev helt okej och efter att jag gick in i Photoshop och sa till bilderna "skärp till er!" så blev de i alla fall aningens skarpare.

IKEA!

Det är inte ofta som jag är på IKEA men det händer. I alla fall om någon annan ska dit och frågar om man får följa med.

Sagt och gjort, min kära kusin frågade om jag och dottern hade lust att hänga på och javisst tyckte jag. Så vi åkte, jag, dotra, kusinen och hennes två minstingar.

Det blev en trevlig vistelse på IKEA och jag köpte faktiskt lite grejer. Ibland kan man ju försöka piffa till det lite i hemmet, idag tänkte jag införskaffa förpiffningar till badrummet. Har tagit bilder på det för att det ska bli lite färgglatt här i bloggen.

Ja, det var inte roligare än en ny tvålkopp och en tandborsthållare men då kan du ju tänka dig hur det såg ut innan? ;-)

Jippi!

Idag ringde de från stället där jag brukar hoppa in som timvikarie och jag fick ett kortare vikariat nu i december. Det kan komma att förlängas men det är iaf till och med julafton.
Det känns bra, då är jag sysselsatt samt att jag får in lite pengar - och det skadar inte!